idag är det fredag och på måndag åker vi ner till östra sjukhuset för inskrivning. det är nu de verkligen börjar bli verkligt, mitt barn kommer att sövas och genom gå ett stort ingrepp, med risker. den senaste tiden har verkligen varit upp och ner, varit väldigt frånvarande, gått på autopilot, knappt vetat vad jag gör. även maximilians pappa har varit där fram och tillbak.. ett exempel är bara här om dan när vi var och handlade, när vi kom ut kunde ingen av oss komma på om vi verkligen hade betalat, vi hittade kvittot så betalat hade vi, men vem av oss betalade?? dagarna flyter iväg om dom inte flyter ihop, alla pratar om planering men vi har ingen planering, orkar inte planera, vet inte vad som ska planeras. tankarna är bara inte där dom borde vara. man är inte närvarade, hör vad andra säger men ändå inte. fastna i bubblan av oro å frågor, men frågorna kommer inte ut dom stannar där. känns som om tiden står still men ändå går den fort, nyss va de två veckor kvar nu är det en helg kvar.
men vi är starka alla tre och kommer att klara det galant. vi kommer komma ut så mycket starkare än vi någonsin varit.
skickar massa styrkekramar <3 <3 <3
SvaraRadera