För att börja där jag avslutade så är sonden fortfarande borta, dom tre första veckorna den var borta låg vi i en gråzon för att få tillbaka den. Han gick ner en del i vikt redan första veckan, gick sedan upp men väldigt lite och läkarna vägde fram och tillbaka om sonden skulle tillbaka eller inte. Vi fick börja att ge honom väldigt små portioner men tillsätta smör, grädde etc, allt för att berika maten och få upp honom i vikt. Vissa dagar ville man bara slå huvudet i väggen och ge upp, trodde ärligt inte att han någonsin skulle börja äta helt själv. Tillslut nådde han målvikten, läkarna nöjda, vi föräldrar mer än nöjda. Han började även dricka ut flaskan som aldrig förr, tog hela målet utan problem och ökade även där mängden helt själv. Han äter fortfarande väldigt lite, men får i sig tillräckliga kcal kontra sin vikt, vissa dagar ligger han även på plus.
Detta var absolut en hård prövning, efter nästan sju månader av endast sondning var det dags att äta själv, det var stor press på både mig och M, och givetvis Maximilian men vi klarde de. Känns så skönt och slippa den där dumma slangen, dom där jobbiga sprutorna och att utan problem kunna mata honom, eller att han småplockar själv, hur som helst och utan krångel med en massa kontroller av slang innan, utan att behöva ha med sig halva sjukförrådet.
Fortfarande ligger han -3 på viktkurvan, men det är hans kurva han har alltid legat där. Dett går sakta men säkert, huvudsaken för oss är att han mår bra och det gör han.
Han har inte riktigt kommit igång med att äta själv, alltså hålla själv i skeden etc. banan, rån och majskrok går bra att äta helt själv (dela med sig till vovven också). Men det är saker som kommer mer och mer, bara till att låta han öva lite grann.
Nu är det en månad sedan vi vägde honom och då vägde han 6,5 kg så vi hoppas väl på att de visar att han spräckt 7 kg sträcket den 21 på tio månaders kontrollen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar