När vi kom tillbaka till Maximilian efter vilostunden såg allt bra ut, han sov så gott så men vaknade till en liten stund för att kika upp på mig, helt underbart. Han hade fortfarande feber (38,7) så dom bestämde sig för att kyla honom med ett "täcke" som blåser ut kalluft över honom. Dom fick även höja de västskedrivande lite, eftersom han haft hög dos av de innan operationen tar de lite längre tid för njurarna att reagera på det, men tillslut så kissade han på bra.
Sen gick jag och M iväg för att äta och packa upp grejerna i rummet. När vi kom tillbaka fick vi lite smått panik för blodtryck var väääldigt högt, men när sköterskan kom in igen visade de sig att mätaren halkat ner (den måste ligga i hjärthöjd eller högre) efter att hon ordnat till den gick de ner till normala siffror och vi luna oss.
Febern hade även den lagt sig så han hade 37,6 men dom ville ha ner honom till 36,00 så han fick på sig en kylande "overall" som gjorde susen. Att dom ville ha ner Kroppstemperaturen så mycket beror på att hjärtat inte ska bli överansträngt eftersom pulsen redan har rusat upp ganska mycket en gång.
Han kommer nu att hållas sovandes fram tills han klarar att vara vaken, just nu ligger han före mentalt men hans kropp behöver återhämta sig lite till.
Inget av det som uppstått är ovanliga saker efter en sådan operation, alla regerar bara olika och inget fall går att jämnföra med varandra. Så änså länge är inget utanför ramarna utan helt normalt och det har sakta men säkert gått framåt.
Nu ligger jag och M på rummet och ska varva ner för att sedan sova så att vi orkar med morgondagen också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar