Ett tillskott i familjen påväg

Ja, då vart vi gravida igen. Som många säkert har undrat men inte velat fråga, så ja vi har pratat mycket om rädslan för att få ett till hjärtebarn och kommit fram till att de får bli vad det blir. Och ja det kanske är tätt inpå allt som hänt, men vi hade ställts inför samma sak vilken tidpunkt det än hade skett. 

Vii hoppas nu på att allt ska gå bra, och att vi båda ska kunna njuta av tiden utan någon oro. Fast självklart finns den där, tankarna finns där. Den ständiga frågan om vi skulle orka med en sån resa till finns där. Men vi kan inte vara rädda för att uppfylla våra drömmar om hur våran familj ska se ut. Det är värt risken, resten får vi ta tag i då, hur det nu blir. 

Det kommer att bli väldigt mer noggranna koller, undersökningar etc för mig denna gången. Både pga att jag födde för tidigt (min livmordertapp var för kort när vi i v 33+0 kom in till förlossningen, men inte så kort att den bara skulle hållit till v 33+4), detta ska mätas om jag även denna gången får kraftiga sammandragningar och även testas kontinuerligt för urinvägsinfektion. 

Som förra graviditeten kommer vi att åka ner till örsta sjukhuset för foster diagnostik på hjärtat pga av mitt med födda hjärtfel och nu Maximilians hjärtfel. Fast denna gången kommer det att vara mer ingående undersökning av foster hjärtat.

Kan ju även berätta att den graviditeten inte alls är som när jag väntade Maximilian. Denna gången mår ja illa ganska lätt, har fruktansvärd växtvärk i magen blir nästan soff liggandes vissa gånger. Och är sugen på allt man inte borde slänga i sig. Ska bli intressant och se hur det utvecklar sig detta.  

Så alla mina kära läsare hoppas ni håller alla tummar och tår för oss nu, kärlek till er!