Operationsdagen del 3

Efter ungefär en o halv timme ringde dom ifrån IVA och berättade att han nu var klar och skulle bara rönkas sen fick vi gärna komma upp till honom. Det blev att sätta sig i bilen och åka tillbaka. När vi väl kom upp satte vi oss vid hans sida och var så lättade över att allt hade gått bra och att vi äntligen fick vara med honom. Personalen gick igenom varje slang med oss och förklarade dess funktion.

Efter en stund började Maximilian vakna till liv, han tittade upp på oss och letade rätt på min hand för att greppa tag i ena fingret, och kraft i handen hade han kan jag lova. Blev allderes varm i hela kroppen och tårana bara spruta ur mig, den mest underbara känslan någonsin. Men dom ville ha honom sövd så han fick en ny dos och somnade om, för en stund tills han försökte vakana en gång till.

Efter en stund sänkte dom respiratorn lite grann och ställde in den på automatisk inställning, vilket innebär att han själv kan få bestämma vilken takt han vill andas i så länge han inte gå för låg i andningsfrekvens, respiratorn hjälper ändå till och knuffar på. Ett tag andades han på rätt bra själv och respiratorn pausade samtidigt gjorde han ett till försök till att vakna till. Men tyvärr har inte han lungor hunnit återhämta sig ifrån både ingreppet och hjärt o lungmaskinen så dom fick söva honom ännu djupare. I alla fall fram tills imon, sen får vi se om hans kropp hunnit ikapp.

Han började även bli lite varm (37,9) så dom började kyla honom lite för att de inte ska springa iväg.. Lite panik kände jag allt där, livrädd för en infektion av nått slag. Men dom informerade om att det är vanligt att få lite temp efter att varit uppkopplad till en hjärt och lungmaskin.

I början var dom lite smått oroliga för att det kom lite mycket blod ur dränen men det lugnade ner sig sen och oron där försvann. Dom har även nu satt i antibiotika som alla nyopererade får i förebygande syfte. Han har även mycket smärtstillande, läkemedel för att stärka hjärtat under återhämtningen, morfin och socker dropp.

Han har just nu en nål in i atären som mäter hans blodtryck. dom ger han medeciner, näring och vätska genom en slang i halsen. På bröst korgen sitter det drän som driver ut blod och sårvätska, han har även två elektroner där för att se så att man inte kommit åt de osynliga elekronerna som finns i hjärtat. Har man kommit åt dessa behövs det med största sannolikhet sättas in en pacemaker. Men det verkar inte som om dom kommit åt dessa. Sen sitter det även elektroner lite här och där för att mäta puls, andningsfrekvens och saturation. Han har ingen blöja utan ligger med en urinkateter, han har även en liten slang upp i rumpan som mäter kroppstempraturen.

Nu är jag och M tillbaka på hotellet, har ätit lite och pratat med nära och kära för att informera. Vi ska nu snart försöka varva ner och vila upp oss så att vi är fit for figth när Maximilian vaknar och behöver oss. Första natten utan Maximilian, känns oerhört tomt, kändes konstigt att komma hit utan barnvagn och lilla knytet, konstigt att gå och äta utan att ha sin prins vid sin sida. Men snart är han med oss dynet runt igen. Imon hoppas vi på att vi möts av en kille som har återhämtat sig och att lite saker kan plockas bort.

Vi får inte heller nått rum på ronald imon som tänkt utan får bo på hotellet fram till måndag. Jobbigt att behöva vara så långt ifrån sjukhusområdet, men förhoppningsvis får vi ett rum snart och kan vara nära honom hela tiden.