IVA-avdelning dag 2 del 2

Efter vilostunden ha allt sett jättebra ut och det har hänt en del. Feber ha fortsatt lysa med sin frånvaro så ingen kylning har behövts, respiratorn har man sänkt så mycket att den knappt är på vilket betyder att alla andetag är Maximilians egna. Sömnmedicinen är borttagen så att nu kan han börja vakna till, förhoppningsvis är det även då som hjärtat ska komma igång och slå jämna fina slag så man även kan plocka bort pacemakern. Det är även när han är vaken och fortfarande kan sköta andningen själv som respiratorn kommer att tas bort. Man har även nu ikväll kunnat ta bort INOVS:en (den som satt i pannan för att mäta syresättningen i hjärnan etc.) så ett värde mindre på skärmen.

Maten började dom lite med igår, han fick först endast 5ml, sent igår kväll var de uppe i 15ml. Men tyvärr har hans kropp inte orkat smällt bort all mat (funnits 12-14ml kvar) har man gått ner till 10ml. Men förhoppningsvis ska det också komma igång så fort han blir mer vaken. Men han har kvar alla näringsdropp så han får i sig allt sånt i alla fall.

Under dagen har även både jag och M fått lyfta upp Maximilian under sidovändningar och nybäddningar. En helt obeskrivlig känsla, så underbart att bara få känna tyngden av hans kropp i mina händer. Även stundern när han varit lite vaken och greppat tag i mitt finger har varit helt underbart och får mig nästan att börja gråta. Saker man annars tar förgivet blir så stora i såna här situationer att det är svårt att förstå. Men många tecken som har visat på att det är våran pojke under alla slangar och sladdar har man idag kunnat se, finns inget bättre så nu hoppas vi på en vaken pojke imon.

Har även känt mig lite egoistisk under dagen, på rummet är det två platser en som Maximilian har och en till vilket innebär att det finns två monitorer som kan tjuta. Så fort det börjar tjuta rycker man till och kollar upp, när man upptäcker att det inte va hos sitt egna barn utan hos de andra blir man så lättad för att sedan komma på att det sitter föräldrar till det barnet med panik istället. Vet att det är mänskligt att känna så men när man kommer på att det barnet också har föräldrar får man lite dåligt samvete för sina egna tankar.

Idag är även första dagen på flyt för både mig och M, nu ska vi allt se om det är så effektivt som man hört. En början i alla fall. 19 kg ner till första målet.

Nu ska vi återigen krypa ner i sängen och varva ner för att sova några timmar, vaknar Maximilian upp imon så är det ju då vi behöver vara pigga. Imon kommer även pappa/morfar och B på besök, massa kramar lär det bli.