Goda resultat vilket innebär att allt va oförändrat, och han fortsätter och öka fint i vikt å väger nu 3925 g.
Efter undersökningen frågade läkaren om de fanns några tankar runt operationen, och givetvis finns de det. Frågade först om de här med respiratorn, och svaret va att de finns en risk för att små barn har svårt att komma ur den efter en operation men att de inte är ofta de händer, och bara Maximilian håller sig så här stabil, pigg och utan infektioner så är han inte orolig över det. Sedan är de ju frågor omkring vilka metoder som kommer att användas för att fixa hjärtat. Där ville han inte svara helt ingående men berättade att dom kommer att börjar med att stänga VSD:en och sedan under operationen ta beslut om hur som ska göra med klaffarna. Antagligen blir det nya biologiska klaffar.
Läkaren sa även att han ofta sett att föräldrar hamnar i en depression omkring sitt barns operation och var noga med att vi ska veta att de finns stöd att få.
Frågade även om Marcus VAB, om den skulle bli förlängd eller inte. Där va han chockad att de inte redan var klart eftersom jag fortfarande behöver bli avlastad hemma, han menar att de inte bara är att ta hand om ett barn utan att vi även är hans vårdare. Förstod inte riktig vad han mena först men efter en stunds diskussion om vad vi verkligen gör gick de upp för mig, jo jag vårdar mitt barn samtidigt som jag är en mamma! Han förlängde då Marcus VAB med två månader.
Nu är de bara att invänta tiden för operationen och hoppas på det bästa
Nu är de bara att invänta tiden för operationen och hoppas på det bästa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar