året inleddes jobbigt, förlorade personen som ja alltid hade bakom mig.. vare de sig gällde familje angelägen, personliga problem, att ja behövde bli peppad eller stöd inför nått som kändes omöjligt eller bara ville prata allmänt. det var bara till att slå nummret så svarade den lugnade helt underbara rösten på andra sidan. men så i början av året bara försvann hon. första stora utmaningen. nästa utmaningen kom när vi fick beskedet att vårat barn hade någon defekt på aortan, men de kunde man lätt fixa till men ett litet ingrepp efter han födds och de skulle inte på verka honom alls,,,,, trotts det var de en oro som bet sig fast. bara tre månader senare föddes han för tidigt och var väldigt mycket sjukare än man kunnat se. så då stog man där och såg sitt barn kämpa för sitt liv, ovetandes om hur det egentligen låg till. flera veckor gick utan att vi visste orsaken, en ständig oro bet sig fast. visste knappt om ja vågade somna, ifall nått skulle hända. tillslut fick vi reda på hur de låg till, det behövdes ett större ingrepp och hur han kommer att påverka han i framtiden. tiden efter detta har varit blandat med helt underbara, lyckliga stunder, men det har även kantats av utmaningar. nära och kära har på oika sätt råkat ut för saker som har gett en den där bitande oron, när man bara känner att man inte orkar mer, gränsen är snart passerad.
utan en diverse olika människor hade jag aldrig klarat mig igenom detta år. min farmor och tre av mina vänner ska ha väldigt mycket tack, för dom har verkligen funnits där genom hela resan och finns fortfarande. älskar er hur mycket som helst. och ärr evigt tacksam för all hjälp och stöd. det finns några fler och ni ska också ha mycket cred.
så ibland blir det tungt, och ibland känns det helt okej, väldigt fram och tillbaka med det där.
♡♡♡♡ Kram Birgitta
SvaraRadera