Denna månaden har varit ganska jobbig känner jag. Tar ett tag att återhämta sig efter operationen och allt som var runt den, ta igen sömnen på något sätt är näst intill omöjligt känns det som. Att försöka bearbeta allt som hänt ända sen Maximilian föddes, ifrån kramper som ingen visste vart dom kom ifrån till en hjärt operation. Allt som hänt där i mellan, runtomkring och alla känslor som fortfarande kan dyka upp vissa stunder tar en sån energi så att det är inte klokt.
Men tror att allt börjar och lätta och mer och mer börjar jag att slappna av. Börjar se ett ljus att vi snart kan leva som vilken familj som helst, slippa isolera oss eller vara rädda för andra komplikationer. Längtar tills dess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar